Budkavlarna hörde till åldermansväsendet, som var baserat på byns förvaltning. Det var en typisk företeelse i det österbottniska bysamhället. Detta samarbetsförfarande fortsatte delvis ända till 1900-talet. Enligt åldermanssystemet hade varje by sin egen ålderman och han hade vanligtvis två bisittare till sin hjälp. Tillsammans bildade de ett byaråd, som styrde, skötte och övervakade byns gemensamma ärenden. Av dessa kan t.ex. nämnas gemensamma jordbruksarbeten, byggandet av stängsel kring ängar och åkrar, grävning av diken, byggande eller underhåll av vägar och broar samt brandsäkerhet och allmän ordning. Byastämman hade den högsta bestämmanderätten. Åldermannen sammankallade till möte med åldermansstaven eller med en budkavel. Med hjälp av budkavlen kunde åldermannen förmedla också sådana saker, som inte hörde till åldersmansväsendet men som i alla fall gällde byborna. Åldermansstaven och budkavlen var de viktigaste yttre symbolerna för byförvaltningen. online

---